självironi

Okej, min andra blogg kändes passé eftersom jag inte skrivit i den på 300 dagar ungefär, men nu - äntligen!
 Jag har mognat i mig själv och känner nu att nu, NU kan jag ta klivet att öppet berätta om mig själv och saker som jag funderar på, självklart alltid intressant.
 Jag vill självklart tacka min mamma, som hjälpt mig otroligt mycket genom livet ( hon skapade mig så varför skulle hon inte?)
 Min pappa som ringer mig varje dag, tack pappa- dina samtal uppskattas tills den 4:e samtalet per dag. (även han en skapare av miraklet mig själv)
 Självklart min lillebror, som är min stöttepelare genom livet - och som gör mig lycklig varje dag genom att ringa för att spela upp köping-klipp (-"det funkar brbrbrbrbr braaaa mellan oss, vi är HELT goda bästisar, visst?) och det är vi.
 Min gode vän Sofi persson, är en dryg jävel, men jag vet ju att hon gillar mig innerst inne - och därför får hon stå med.
 Pettsons flickvän JENNY för att du är en liten glädjespridare, och dig kan man inte heller göra sig ironisk över, bara att du är lite tjock.
 Tack även till Blondinbella, för dina utmärkta formuleringar i din fina blogg. En dag kommer jag att vara som du, dock är jag ju redan på god väg.

---